Att inte se till sitt eget behov utan att kunna diskutera fram till varför man känner och mår som man gör med sin kille/tjej när det uppstår en konflikt och det slutar i "pajkastning" istället leder ingen vart...och slutar oftast i sårade känslor som i längre tid gör förhållandet ostabilt och infekterat.
Det är lätt att man går in i en tvåsamhet-bubbla och i bubblan kan det bli trångt men också väldigt mysigt...=)
Tror att nyckeln till ett bra förhållande är kommunikation när den ena parten kliver ur dubblan, för att då inte såra den andra som är kvar i mysbubblan, i "tvåsamheten". Men det är viktigt att man kliver ur den då och då för att se till det egna behovet för att inte glömma bort "vem är jag" för att förverkliga sig själv och utvecklas som personer.
Att ta ansvar för sina egna behov är en självklarhet för att man inte ska känna sig otillräcklig eller kvävd i bubblan där båda har ansvar över sina egna "jag". Sen om den andra som är kvar i mysbubblan inte kan förhålla sig till den andres behov så är det upp till den personen som är kvar i bubblan att ta sitt ansvar över även dennes behov och välmående som i tex att antingen se det stora hela och acceptera för att den andra fortfarande gör denne lycklig i fortsättningen eller att det kan vara dags att gå vidare.
Att vara eller att bli konflikträdd i ett förhållande är att inte ta ansvar för sina behov, att inte yttra sig specifikt vad det är som inte fungerar eller sårat den ena leder ingen vart förutom till en explosion av laddad aggressivitet, förvirring och sårade känslor.
Att bara gå på anklagelser av en rad diffusa händelser blandat med en aggressiv reaktion pga av att man lagt mycket "på hyllan" och det blir en rodeo av defensiva gensvar och anklagelser leder inte till något konstruktivt. Om man inte kan sätta fingret på exakt vart det gick snett så den andra har en chans, kan ta kritiken och komma ihåg det till nästa gång det uppstår. Allt kan inte vara perfekt från början men man kan jobba på det då ingen människa är perfekt. Att vara defensiv vid anklagelser eller mera att förklara varför man reagerade si och så är också viktigt för att man ska kunna mötas på halva vägen och öka förståelsen hur den andre fungerar, om man gör det på ett konstruktivt sätt det vill säga utan att i aggression såra den andra och bli illa berörda av varann. Kallas för att man lyssnar.
För att undvika "pajkastning" så är det nog bättre att inte anklaga varandras "jag" som leder till att personen bara blir defensiv. Utan istället genom att mera reflektera över själva händelsen som lede fram till konflikten. Det är svårare att lyssna på en person när man är såra eller arg i en diskussion.
Vad är en bra metod, att skylla på det som varit eller göra något av det?
Sen om den ena parten bara väljer att skita i den andra och tycker detta är waist of time så kanske det inte handlar om kärlek längre.
jaha-aaa, det var mina tankar idag på väg till jobbet iaf...kanske borde sluta tänka så mycket och bah KÖÖÖR nu! Love is nice! ^^
